— UMLN sommarnumret #2 • 2021 —

 

AKTUELL MED:
Endagsutställning ”Ett Luthagsliv” visas söndagen den 13 juni klockan 12-16 i Stabby prästgård.

 

 

Mellan åren 2007 och 2010 var Rebecka Ell en återkommande skribent och fotograf i det här magasinet. Det som kanske har etsat sig fast allra mest hos läsarna är nog hennes serie Jag och min hund, där hon fokuserade på hundar och deras ägare. Det här med hundar kommer vi snart att komma tillbaka till. Men sedan Rebecka skrev för UMLN har mängder av vatten hunnit rinna under Fyrisåns broar och hon bli tvåbarnsmamma, kommunikatör på Region Uppsala och lokalredaktör för tidningen 1177 Vårdguiden.

 

Vi möts vid den av graffitismyckade järnvägsbron bakom Fyrisskolan. Solen skiner generöst från en nästan klarblå himmel och Rebecka bär på en ryggsäck samt ett kamerastativ som hon ställer ned invid ett av brofästena. En ensam gräsand iakttar henne från vassen under bron, med en blick som signalerar såväl nyfiken- som misstänksamhet.

– Jag har alltid tyckt om djur, inleder Rebecka Ell. Tyvärr är jag pälsdjursallergiker så det var aldrig tal om att ha några djur hemma när jag var liten. Som barn i 1980- och 90-talets Söderhamn gick jag runt med kattgodis i fickorna och en kamera i handen, alltid redo att fotografera den katt som ville komma fram och smaka av mitt godis. 

 

Den som är i fyrtioårsåldern eller äldre minns säkert hur de analoga kamerorna fungerade. Men barnen som nu leker på Fyrisskolans skolgård, ett femtiotal meter från brofästet där Rebecka och jag har slagit oss ned, de kan nog inte föreställa sig hur omständigt fotograferandet var för bara trettio år sedan: Att antalet bilder man kunde ta oftast var begränsade till ett par dussin, att man sedan var tvungen att ta fotorullen till framkallning (om man inte hade eget mörkrum för ändamålet) för att därefter – ofta dagar senare – äntligen få se hur bildresultatet blev!

 


BILDEN • Hunden Sala, här fotograferad av Rebecka Ell. 

 

Fotografering en röd tråd

När pälsdjursallergin tvingade henne att ge upp drömmen om att bli veterinär blev det intresset för språk som fick fälla avgörandet för högre studier. Efter slutförd gymnasieutbildning 2002 i Söderhamn begav hon sig därför till Uppsala för universitetsstudier i spanska, nordiska språk samt media och kommunikation.

2006 lämnade hon Uppsala universitet med en magisterexamen i CV:n. Efter studierna tog hon tjänst som spansklärare på Eriksbergsskolan, och det var i samma period (2007) som hon gjorde sin debut i detta magasin.

– Jag har alltid gillat att skriva så när jag fick chansen att skriva och fotografera för Luthagsnytt tog jag den. Nästan direkt sade jag till magasinets dåvarande redaktör (Per Jonsson, red) att jag ville göra en serie om hundar och deras ägare, minns Rebecka. Han nappande och därefter blev det ett flertal uppskattade porträtt av hundar och deras hussar och mattar. 

Samtidigt som hon skrev för Luthagsnytt fick hon 2009 anställning vid institutionen för nordiska språk på Uppsala universitet. Där var hon med och formgav nationella prov innan jobb som kommunikatör på Realgymnasiet och Sh bygg tog vid. Tio år senare dök möjligheten att jobba för en större arbetsgivare – Region Uppsala – upp. Det sistnämnda tajmade ett nytt och aggressivt coronavirus som hade upptäckts i kinesiska Wuhan.

– Sedan snart ett år tillbaka jobbar jag som kommunikatör på Region Uppsala. Där får jag arbeta med att formulera och nå ut med budskap, något jag alltid har lockats av, säger Rebecka. Men än så länge har jag bara hunnit att träffa enstaka medarbetare fysiskt. Den tveklöst största delen av kontakten har skett via webbmöten på grund av pandemin. Så det ska bli väldigt skönt när det är över och allt kan bli som vanligt igen.

 


BILDEN • Tidigare UMLN-medarbetaren Rebecka Ell satsar nu än mer på fotograferingen.

 

När pandemin slog till i början av 2020 kände hon att det var rätt läge att ta tag i den där drömmen hon så länge hade närt. En dröm om att börja fotografera, och då i synnerhet djur och barn.

– Just dessa har förmågan att vara naturligt avslappnade och spontana framför kameran, säger Rebecka, och det tycker jag ger det där lilla extra åt en fotosession.

webbsidan som bär hennes namn, rebeckaellfotografi.com, kan man se flera exempel på hennes fotografier.

Idag har nästan samtliga av Rebeckas familjemedlemmar följt hennes exempel och bosatt sig i Uppsala. Så när en hälsingetös med make förra sommaren skaffade sig ett fritidsboende var det knappast konstigt att valet föll på ett hus i Hälsingland.
– Jag visste att jag ville ha ett hus med historia, och gärna spröjsade fönster och syrenberså också, berättar Rebecka.
Och som en skänk från ovan fann de det vackra sekelskifteshuset Sergeants. En investering som nu också kräver sina insatser i form av vårdande arbete.
– I och med det kan jag nu äntligen kalla mig för Hälsingebo igen, konstaterar hon. Både Uppsala- och Hälsingebo.

 

Här kan du se mer av Rebecka Ell i sommar:
Endagsutställning ”Ett Luthagsliv” den 13 juni, klockan 12-16. Plats: Stabby prästgård.
På webben: rebeckaellfotografi.com

 

Peder Strandh för UMLN • Uppsalamagasinet Luthagsnytt sommar 2021

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.