F&V* / SJÖ OCH HAV —

(SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET • SLU)

 

Fisket på marina arter som strömming, gråsej och havskräfta bör minska, och torsk i Kattegatt och östra Östersjön bör inte fiskas alls.

 

– I Vättern är bestånden av sik, lake och siklöja så pass starka att vi bedömer att de klarar ett ökat fiske och detsamma gäller abborren i Mälaren och Hjälmaren, säger Eddie Von Wachenfeldt, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Varje år gör institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten en översikt som beskriver tillstånd och trender för de mest fiskade arterna i havet och de fyra stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. I rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten” ges också biologiska råd för förvaltning av bestånden, alltså bedömningar av hur fisket på olika bestånd bör utvecklas om det ska vara långsiktigt hållbart.

I årets rapport ingår 48 arter fördelade på ett hundratal olika bestånd eller områden.

Starka bestånd klarar ett ökat fiske

Kunskapsunderlaget baseras på data som samlas in inom yrkes- och fritidsfisket, samt på omfattande övervakning av fiskbestånden och analyser av nationella och internationella forskare.

– Vid bedömning av hur bestånden utvecklas så tittar vi bland annat på fisketrycket, på hur många fiskar som föds, hur bra de tillväxer samt hur många som dör av naturliga orsaker. Om tillväxten ökar eller om den naturliga dödligheten minskar så innebär det att fisket kan öka. Om fångsterna däremot är större än tillskottet av ny fisk så kan inte fisket bedrivas på den nivån för att vara långsiktigt hållbart, säger Eddie von Wachenfeldt.

I inlandet så bedöms fångsterna kunna öka för lake i Vättern, sik i Vänern och Vättern, siklöja i Vättern och Mälaren och abborre i Mälaren och Hjälmaren.

– Även flertalet havslevande arter som kolja, rödspätta och skarpsill i Nordsjön, Västerhavet och Östersjön har visat på en positiv beståndsutveckling och här är bedömningen att fisket på de här arterna kan öka, säger Eddie Von Wachenfeldt.

Negativ utveckling för viktiga arter i utsjön

För andra marina arter är statusen sämre, och allvarligast är situationen för torsken i östra Östersjön och i Kattegatt.

– Torsken här uppvisar både en minskad individuell tillväxt och en ökad naturlig dödlighet och ICES ger rådet att inget fiske på torsk ska ske under 2021. Även för torsken i västra Östersjön vill ICES se en minskning av fisket med 18 % jämfört med föregående år, säger Eddie Von Wachenfeldt.

För vårlekande sill i Skagerrak, Kattegatt och sydvästra Östersjön är rådet att arten inte bör fiskas. För höstlekande sill i Nordsjön, Kattegatt, Skagerrak och östra Engelska kanalen bör fångsterna minskas med 15 %. Även fångsterna av andra marina arter som bergskädda, gråsej, havskräfta och kummel bör minska.

Minskning av gädda på kusten – lokala variationer för abborre

Längs kusten visar provfisken på negativa trender för gädda, en rovfisk som har central betydelse för ekosystemets funktion och som också är en populär art för fritidsfisket.

 


(Illustrationsbild / Arkiv)

 

– Vi vet att fritidsfisket fångar mycket mer gädda än yrkesfisket och att det därmed har en stor påverkan på fiskbestånden, men här skulle vi behöva ännu bättre underlag. Baserat på de nedåtgående trender vi ser så bedömer vi att fångsterna av gädda bör minska i egentliga Östersjön, säger Eddie von Wachenfeldt.

För abborren längs kusten är trenden stabil men i ungefär en fjärdedel av områdena har fångsterna av abborre minskat i provfisken och i egentliga Östersjöns kustområden är rekryteringen fortsatt svag.

Fisken visar hur våra vattenmiljöer mår

De fiskar och skaldjur som ingår i översikten är viktiga indikatorer på hur miljön mår och är en del av det akvatiska ekosystemet. I rapporten utvärderas främst fisket men det kan också finnas andra faktorer som påverkas och en bra förvaltning behöver ha helhetssyn och tjänster som våra hav, sjöar och vattendrag levererar.

– Kunskaperna är viktiga för att kunna genomföra en ekosystembaserad förvaltning och arbetet med att skapa balans mellan bevarande, långsiktigt hållbart nyttjande och en rättvis fördelning av naturresurser, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.

*Forskning och vetenskap (F&V)

 

Extern skribent: Sveriges lantbruksuniversitet | 2021-02-16

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.