0 0
Read Time:2 Minute, 19 Second

 

TRÄNING / HÄLSA / UPPSALA UNIVERSITET —

 

Det är känt att personer som genomgår cancerbehandling mår bättre av fysisk träning. Men spelar det någon roll hur hårt man tränar? En ny studie från forskare vid Uppsala universitet visar att effekten blev ungefär densamma oavsett om man tränade intensivt eller på en lite lättare nivå. Resultaten publiceras i tidskriften Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports.

 

Fysisk aktivitet och träning under cancerbehandling förbättrar fysisk och psykisk hälsa och kan även minska de vanligaste biverkningarna av behandlingen. Det har bekräftats i flera internationella studier. Många patienter drabbas av cancer-relaterad trötthet, så kallad fatigue, och man vet att både styrke- och konditionsträning minskar fatigue.

Det har däremot inte varit klarlagt om det har någon betydelse hur intensivt man tränar. Man har inte heller vetat om extra stöd i form av målsättning, planering och utökad registrering av träning leder till bättre resultat. För att bevara dessa frågor genomfördes träningsstudien Phys-Can, en randomiserad kontrollerad studie vid Uppsala, Linköping och Lund universitet.


577 deltagare i åldrarna 30 till 84 år som nyligen diagnosticerats med bröst-, prostata- eller tjock-/ändtarmscancer lottades till att träna på hög eller låg-måttlig intensitet i både styrke- och konditionsträning. Hälften lottades också till att få extra stöd i träningen. Styrketräningen gjordes i grupp med instruktör på Friskis & Svettis och konditionsträningen genomförde deltagarna på egen hand. Det extra stödet som halva gruppen fick tillgång till handlade främst om hjälp att planera och dagboksregistrera konditionsträningen som skedde på egen hand. Träningsperioden var sex månader lång.

Efter träningsperioden skilde sig grupperna åt så att gruppen som tränat högintensivt hade något mindre fysisk fatigue. De hade också bättre benmuskelstyrka och något bättre kondition. Vad gällde det extra stödet i träningen såg man i denna uppföljning inte någon skillnad mellan grupperna. Det verkar alltså inte som att det extra stödet hade någon effekt i upplägg som redan innebar en hel del stöd, till exempel noggranna träningsinstruktioner, pulsklocka samt gruppträning med instruktör tillsammans med andra deltagare i liknande situation.

 


– De slutsatser vi drar av studien är att det inte verkar spela så stor roll om träningen är på hög eller låg-måttlig intensitet. Resultatet skilde sig inte mellan grupperna på ett kliniskt relevant sätt, det vill säga en skillnad som faktiskt spelar någon roll i vardagen för patienterna säger Ingrid Demmelmaier, docent i fysioterapi vid Uppsala universitet.

Forskarna kommer att återkomma med fler resultat från studien, bland annat om träningens effekter på deltagarnas hälsa på längre sikt. 

Projektet Phys-Can leds av professor Karin Nordin vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet. Läs mer på projektets hemsida där det finns populärvetenskapliga sammanfattningar av ytterligare studier som gjorts inom projektet.

 

Extern skribent: Linda Koffmar för Uppsala universitet | 2021-02-03

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.