NÄRINGSLIV / UPPSALAMAGASINET LUTHAGSNYTT —

 

Följande är en artikel hämtad från UMLN nr. 4, 2020, författad av David Nilsson:

 

”Du är ju den utdöende arten! Om någon tar en bild på dig när du går från systemet kommer den ju användas som en arkivare om 30 år i någon tidning. Du är ju den här bilden på gubbarna som sitter på en spång och käkar lunch när skyskraporna byggs i New York.”

Det var i avsnitt 540 av Filip och Fredriks podcast som samtalet kom att handla om dagens köpvanor, och hur det idag i det närmaste är ett udda beteende att besöka fysiska butiker – samt hur butikerna inom 30 år helt kommer att ha ersatts av e-handel och hemkörning. Filip Hammar fortsätter den skämtsamma harangen med att konstatera att man i framtiden kommer se på den hypotetiska bilden av en man med shoppingpåse i hand förvånat och säga att ”Här går alltså en man som har gått till en butik!”.

Som vanligt drar podcastduon tesen till sin spets – men hur långt ifrån sanningen är de egentligen?

UMLN har tittat närmare på butiksdöden i Uppsala.

 

Butiksinnehavare 1

Det är på en av de första riktigt kyliga höstmorgnarna som jag ska träffa ägaren till en butik som funnits länge i Uppsala, belägen mitt i city. Löven har börjat skifta färg och solens strålar i trädtopparna får lövverken att skimra i orange och gult. 

Jag kommer fram lagom till att butiken öppnar och tas emot av en välklädd man som välkomnar mig in på sitt kontor. Efter att ha tackat ja till erbjudandet om en kopp kaffe slår jag mig ned vid skrivbordet där vårt samtal ska komma att ta plats. 

Han känns avslappnad och inbjudande när han sätter sig ner och börjar berätta om butikens historia och de jubileum som den har firat. Tonen i rösten ändras dock när samtalet riktas in på hur läget ser ut idag.

– Det är svårare än någonsin, säger han bekymrat. Ända sedan 90-talet har vi sett ett minskande kundantal, och med varje åtgärd som försvårar tillgängligheten går vi ner för ytterligare ett trappsteg.

En av orsakerna till butikens minskande antal kunder har att göra med det som är ett av de största hoten för butiker överallt, e-handeln.

– Förut så konkurrerade vi med ”Nisse på nästa kvarter”, nu får vi konkurrens av hela världen.

Att människor idag gör allt fler av sina inköp över internet är något som Jan förstår och accepterar som en verklighet som är här för att stanna.

Något som däremot är svårare att acceptera för Jan är de åtgärder från kommunens sida som han menar har minskat butikernas konkurrenskraft. Han konstaterar att det jämt pratas om hur Uppsala som stad växer och hur det egentligen bör vara oförenligt med att han och andra butiksinnehavare i och kring centrum upplever att situationen för dem blir sämre och sämre. På en fråga kring vad som försvårat för företagarna återkommer han till tillgänglighetsaspekten. 

– Varenda jävla gata är ju uppgrävd, konstaterar han. Det är ju många sådana frågor, att man tar bort en massa parkeringsplatser och så. Ambitionen hos de som styr verkar vara att ta bort varenda parkering men då har man inte klart för sig hur folks vardag ser ut. Alla har inte möjligheten att cykla ner på stan, säger han.

För att föra butiksinnehavarnas talan i frågor som de Jan tar upp finns aktiebolaget Uppsala Citysamverkan AB (framöver omnämnt UCy), vilka enligt sin hemsida har visionen ”Alla vill till city”. På hemsidan redogör de för hur deras uppgift är att skapa en plattform för att samla alla aktörer i Uppsala city, för att gemensamt bedriva ett utvecklingsarbete.

Bilden som UCy ger överensstämmer dock inte med den som Jan presenterar. När jag pratar med vd:n Lisa Thörn berättar hon om hur UCy under coronapandemin har givit information från kommunen till butiksinnehavarna, och samtidigt har fungerat som en samordnare mellan aktörerna. Vidare har de även hjälpt handlare (och dess besökare) genom att ta fram de avståndsuppmanande golv- och bordsdekaler som vi nu är vana att se i butiker och restauranger samt att synliggöra hur verksamheter i city förhåller sig till situationen, ihop med att verka för billigare parkering under pandemin – bland annat, berättar hon. Hon menar även att handeln i Uppsala city, innan coronapandemin, mådde bra och till Svenskt Näringsliv sade hon i början av 2019 att ”Det här med citydöden råder inte i Uppsala”.

Jan menar att det är vanligt att UCy presenterar en, vad han upplever som, falsk bild av verkligheten.

– Alltid när vi har tyckt att situationen varit jobbig så har kommunikationen utåt från UCy snarare varit att allting går bra. Det verkar vara en skillnad i tankesätt. Gentemot kommunens politiker och tjänstepersoner måste man prata i klartext, man måste föra företagarnas talan i de här frågorna. Då kan man inte stå och säga att allt fungerar bra när det inte gör det.

Detta gäller inte bara kommunens agerande och presenterade stöd som krävts på grund av coronavirusets påverkan på Uppsalas näringsliv, utan även mer konstanta frågor som de gällande citys tillgänglighet och parkeringsplatser. Där Jan menar att det minskade antalet parkeringsplatser och nya avgifter på de kvarvarande har minskat kundernas vilja att ta sig in till city är Thörn av en annan åsikt – hon menar att handeln i stadskärnan inte har påverkats.

I mitt samtal med Jan konstaterar han även att kommunikationen från Uppsala kommun under coronapandemin enligt honom varit, minst sagt, bristfällig.

– Jag har inte haft någon kontakt med kommunen över huvud taget… Sen är ju inte Uppsala kommun direkt känd som någon företagsvänlig kommun heller, tillägger han i en utandning.

Att Uppsala inte direkt är den mest företagsvänliga kommunen är Jan inte ensam om att tycka. Svenskt Näringsliv presenterar varje år en sammanställning där företagare själva får betygsätta kommunen de verkar i. Utifrån enkätsvaren – ihop med statistik hämtad från UC och SCB – rankas Sveriges 290 kommuner efter hur företagsvänliga de är. 

På listan över det övergripande klimatet hamnar Uppsala kommun på plats 212.

Någon som inte överraskas av den låga placeringen är Tommy, en annan butiksinnehavare jag har träffat.

– Under mina 40 år här har jag inte varit med om en enda åtgärd som varit avsedd för att göra det bättre för oss som bedriver handel i staden. Förut kunde jag bli arg över det, nu blir jag bara ledsen, suckar han.

 

Butiksinnehavare 2

Det har börjat mörkna när jag kliver in genom dörren till den halvkällarlokal på Skolgatan där Tommy sedan 20 år drivit sin butik Svanen. Svanen har funnits i Uppsala i drygt 80 år, men tidigare på andra adresser. Medan han stänger igen bakom mig berättar han att det varit en lugn dag, som för de flesta butikerna i coronatider.

Han är avvaktande till en början, men ju längre vi pratar märks det att han har mycket att säga om sina upplevelser som företagare i Uppsala. Efter att ha svarat på mina inledande frågor är det som att han inte längre kan hålla sig.

– Har du sett det här? frågar han samtidigt som han reser sig och hämtar en bunt papper. Egentligen skulle vi inte ens behöva prata, fortsätter han när han kommer tillbaka. 

Han lägger ner högen papper på bordet mellan oss och börjar rabbla upp siffror från dem.

– Du kanske redan har läst den här, det är en rapport från Svenskt Näringsliv, och kolla! 

Han börjar prata snabbare. Det är tydligt att han upprörs över vad han har framför sig. 

– Uppsala kommun är på plats 212 av 290. Det är 17 placeringar sämre än förra året – och ändå är det inte deras sämsta placering de senaste åren! Jag har skrivit upp några av de kategorier som berörde mig mest: Kommunpolitikers attityder till företagande – där är Uppsala på plats 267. Tjänstemännens attityder till företagande – 262. Dialog mellan kommunen och oss företagare – 264. Info mellan kommun och företagare – 263. Det är ju en fullständig katastrof!

Tommy växlar mycket i energi och humör under vårt samtal. Ena stunden är han upprörd, som när han visar rankinglistan från Svenskt Näringsliv, för att i nästa mening presentera sina åsikter med ett uppgivet skratt. Ibland kan han istället tystna av mitt i en mening, som att han förvånas över vilken väg hans egna tankar för honom in på.

Han berättar om hur han upplever att det genom politiska beslut bestämts att handeln ska tryckas ut i handelsområden i utkanten av stan, såsom Gränbystaden och Boländerna. Liksom Jan menar Tommy att den numera försämrade tillgängligheten har förstört för honom och andra butiksinnehavare i city. Färre och dyrare parkeringsplatser, smalare vägar och dåligt placerade busshållplatser är faktorer som Tommy pekar på gör så att folk avstår från att ta sig till city för att handla.

– Vilket ju är meningen, såklart, tillägger han.

Utöver att Tommy hävdar att det från kommunens sida är meningen att trycka ut handeln från city, återkommer han till hur Svenskt Näringslivs rankinglista talar sitt tydliga språk. 

– De bryr sig över huvud taget inte om oss företagare. De struntar i oss helt och hållet. Det handlar nämligen inte om att de inte kan någonting, för det kan de, de gör mycket som är bra! Massa tid och kraft kan läggas ner på att bli världens bästa cykelstad, men det här – vardagliga saker – det bryr de sig inte om. 

Det märks att det finns mycket uppdämd frustration över situationen från Tommys sida. Flera gånger under samtalet avbryter han sig själv och ursäktar sig för att han ”bara babblar på”. 

Jag frågar honom om hur kontakten ser ut mellan kommunen och en butiksinnehavare som han själv?

– Den finns inte. 

Det är ett ointresse från kommunens sida, både vad gäller att ge och få information, och en uppgivenhet från sin egen som ligger bakom radiotystnaden, menar han. Tommy anser, i likhet med Jan, att han i detta avseende inte heller får någon hjälp från UCy.

– Man kan ju rätt ofta se företrädare för dem bli intervjuade i exempelvis Unt och då sägs det alltid att ”allting bara är bra”. Det är väl en bild de måste ge antar jag, trots att vi som faktiskt verkar i city inte alls känner detsamma, säger Tommy och fortsätter. Det är ju lite konstigt dock att det står tomma lokaler överallt, när allt ”är så bra”, säger han ironiserande. 

– Men de där uttalandena tror jag att de flesta ser igenom rätt enkelt om man har någon som helst kontakt med handeln i staden. Ingen av de kollegor jag pratat med känner igen sig i bilden UCy ger.

Det verkar vara just där skon klämmer som mest för Tommy, att hans uppfattning om företagarnas situation skiljer sig så markant från det som kommuniceras utåt. Det avspeglar sig även i vad han skulle önska från kommunhåll.

– Intresse, svarar han blixtsnabbt när frågan ställs. Jag saknar överlag någon slags ”vi-känsla”, och från kommunhåll är man helt enkelt inte intresserad av att få oss handlare att känna att det görs något positivt för att bromsa den negativa utveckling som sker nu.

 

Under en middag med några vänner diskuterar jag situationen med min bordsgranne. Jag berättar om hur stor klyftan verkar vara mellan företagarna och de som ska föra deras talan. Ämnet som kommit att ta upp så mycket av min tankekraft verkar dock inte alls bekomma honom nämnvärt, men inte på grund av ointresse – utan snarare brist på förvåning.

– Jag vet, säger han avmätt. Har du pratat med Crister om det här?

Det har jag inte. Vem är ens Crister? Han specificerar vem han menar: Crister Berglund, delägare för Jaber Mode.

 

 

F.d. butiksinnehavaren Crister Berglund (3)

Ett par dagar senare får jag tag på Crister via telefon. Jag sitter vid ett skrivbord i Rättvik och tittar ut över en grå Siljansutsikt. Tandläkarväder, hade Lars Winnerbäck sagt. Plötsligt slutar signalerna från min mobil ljuda och en mansröst tar vid. Crister presenterar sig och börjar berätta om Jabers historia i Uppsala. Hur de öppnade 1974 i Luthagen, för att sedan flytta till Forumgallerian, innan de slutligen hamnade i Gamla Gillet år 1995.

Det finns många likheter i vad jag får höra från Crister och det Jan och Tommy berättat för mig tidigare. Samtidigt finns en stor skillnad i vad de säger, eller, kanske snarare hur de säger det. För medan Jan och Tommy beskrivit vad som är en ohållbar situation beskriver Crister vad som var en ohållbar situation. Jaber Mode i Uppsala försattes nämligen i egenbegärd konkurs i april i år.

– Till stor del var det på grund av coronapandemin, berättar Crister. Allting blev ju inställt. Alla bröllops- och studentkostymer… beställningarna försvann över en natt kan man säga.

Även om Corona blev spiken i kistan för Jaber i Uppsala menar Crister att trenden var negativ även innan pandemin. Precis som Jan och Tommy anser Crister att tillgängligheten i city de senaste åren försämrats avsevärt – vilket även försämrat butikernas resultat. Utöver de faktorer som jag vant mig vid att höra om vid det här laget: färre och dyrare parkeringsplatser, avsmalnade gator och en allmänt bilfientlig citykärna tar Crister även upp nya aspekter som enligt honom försvårar för Uppsalas butiksinnehavare.

– Gatukontoret verkar ju leva sitt eget liv i Uppsala. De gräver upp gator lite när som, och utan att ens informera företagarna i stan om olika former av byggnationer eller vägarbeten eller… 

Mitt i meningen kommer han på något annat och hoppar raskt över till det spåret istället.

– En annan sak. Jag har inget emot att man har olika event i stan eller så – men det är bara i Uppsala man kan stänga av stora delar av innerstan för någon cykeltävling eller liknande och därmed blockera vägen för alla kunder. Det stora problemet här är dessutom att man gör det på vad som för oss ska vara de bästa veckorna på säsongen. Det kan vara en löningshelg i maj eller juni när det ska vara full aktivitet i butikerna – istället är det inte en kotte som orkar ta sig förbi alla kravallstaket.

 

Crister Berglund utanför Gamla Gillet, där butiken Jaber låg fram till sin konkurs tidigare i år. (Foto: Hannah Melander, © UMLN 2020).

 

Återigen får jag nu höra av en butiksinnehavare att UCy inte alls presenterar den verklighet de lever i. Crister menar på att i stort sett varenda butik han har kontakt med i city har tappat uppemot 50% av sin omsättning de senaste åren och frågar sig hur man då kan säga att cityhandeln mår bra.

– Jag har ju berättat för UCy hur situationen ser ut, precis så som jag berättar för dig nu, men… de försöker ju bara försköna allt. Inget tas på allvar, och inte heller kommunen förstår vartåt det barkar. All handel i stan håller på att saboteras. 

Liksom Tommy känner Crister till – och igen sig i – den rankinglista från Svenskt Näringsliv vi kommit att bekanta oss med. Crister menar framför allt att kommunikationen och attityden från kommunen mot företagarna är undermålig. Han berättar att han som butiksinnehavare genom åren inte fått någon insikt i eller information om de planer för staden eller olika evenemang kommunen har haft.

Inte ens under den coronapandemi som under året inneburit slutet för otaliga butiker, däribland Jaber, har kommunen eller UCy gjort något för att underlätta situationen, enligt Crister. 

Precis som med Tommy är det inte några orimliga krav Crister presenterar när jag frågar vad han framför allt hade önskat under de år Jaber fanns, utan det han främst skulle vilja ha haft är något som kan tyckas borde vara en självklarhet?

– En dialog, svarar han snabbt.

Han kan förstå och acceptera att det byggs, att vägar stängs av och att tillgängligheten försvåras. Han skulle bara önska att den informationen kunde ges i god tid för att underlätta för butiken att anpassa sig.

Innan vi lägger på berättar Crister att det finns planer att öppna upp Jaber Mode igen i Uppsala, men i så fall på någon annan plats.

– Vi tittar på att starta om igen, men… Då måste det vara någonstans där det är tillgängligt. Det blir inte inne i city i alla fall.

 

Hur resonerar då kommunen kring allt det här? För att få svar på det, och för att lyfta handlarnas syn på sin situation träffar jag Mohamad Hassan; Vice ordförande i kommunstyrelsen med uttalat ansvar för företagare och arbetsmarknad.

Han tar emot mig i receptionen i den kontorslokal bakom Centralstationen där kommunen håller hus tills det nya stadshuset är färdigbyggt. Vi går först till köket, där kaffekoppar med de olika partiernas logotyper samsas om plats, och förser oss med varsin, logotyplös, kopp. Väl i det konferensrum där vårt samtal ska ta plats frågar jag Hassan om hans syn på cityhandelns situation. Han bekräftar direkt, bekymrat, den bild som handlarna har presenterat för mig.

– Jag har inte träffat någon näringsidkare som säger att det går bra just nu, säger han. Det gick sådär innan corona, och nu är det katastrof. Jag är faktiskt väldigt orolig över hur många som kommer klara sig ur den här perioden. 

Angående den parkeringsfråga som uppenbarligen är så het för vissa butiksinnehavare säger han att han har förståelse för dem som upplever den som problematisk, samtidigt som han lyfter upp det faktum att det även finns näringsidkare i stan som gärna skulle se ett helt bilfritt city. Hassan är desto mer kritisk till kommunens agerande i det Crister lyfte upp i vårt samtal – vägarbetena.

– En av de mest katastrofala ombyggnationer vi genomfört är Drottninggatan, menar Hassan. Den stängdes av i maj, i stort sett utan förvarning, och sen hände ingenting. Och sen ingenting. Inte förrän efter att semestern var slut påbörjades ombyggnationen, och då var det dessutom dåligt genomfört. Det skyltades inte tillräckligt tydligt, utan fotgängare trodde det var avstängt även för dem, och det gavs ingen information om vilka butiker som låg där – eller att man kunde ta sig till dem till fots. 

Hassan lyfter även upp e-handeln som något som påverkat cityhandeln negativt. Han menar att det tyvärr inte är något som kommunpolitikerna kan påverka i någon större utsträckning, mer än att han själv har inställningen att aldrig köpa något via nätet som han kan få tag på i en butik på stan. Han önskar att fler Uppsalabor skulle tänka likadant – ifall de vill ha en levande stadskärna – men är samtidigt noga med att påpeka att inte alla har den möjligheten.

 

 

Men hur ska då Uppsalaborna veta om att cityhandeln behöver det stödet? Jag frågar honom om hur hans kontakt med UCy ser ut – de som har till uppgift att bidra till en levande stadskärna – och han har mycket gott att säga om dem.

– Vi har kontinuerlig kontakt hela tiden och jag tycker att de gör ett fantastiskt bra jobb. De verkar som remissinstans och bollplank för oss i kommunen i och med att de känner av situationen bättre än vi gör. De kommer ofta med konstruktiva förslag som gör att vi kan fatta bra beslut och deras input kan få oss att hamna i rätt riktning för att hjälpa handlarna.

Det är uppenbart att Hassan har en positiv inställning till UCy och han får något förvånat, bekymrat i blicken när jag berättar om hur de handlare jag pratat med upplever att UCy presenterar en bild som inte överensstämmer med deras verklighet.

– Det är nya synpunkter du kommer med måste jag säga, så det är verkligen något jag måste försöka värdera, säger han. UCy presenterar ju oftast en bild över den ackumulerade omsättningen och rörelser i stadskärnan men där ingår ju även många kontor och andra verksamheter, så när man bryter ner det till enbart handeln blir det självklart en annan siffra. 

– Jag blir faktiskt lite orolig över att man uppenbarligen inte täcker alla. Vi måste ju se till att vi representerar alla, och där måste vi bli bättre helt enkelt.

Det är dock inte det enda området där Hassan menar att bättring krävs. Han nickar igenkännande när jag tar upp Svenskt Näringslivs rankinglista och ser i det närmsta plågad ut när jag redogör för de kategorier från den som Tommy tidigare presenterat för mig. 

– Vi kan inte acceptera en sådan placering, konstaterar han och berättar vidare om hur mycket han värdesätter rankingen då det faktiskt är de enskilda företagarnas röst som hörs. Den bygger inte på hypoteser eller oklara mätningar, utan det här är företagarnas egna upplevelser – och då är det bara för oss att erkänna att vi varit för dåliga, fortsätter han.

För Hassan är det en del av rankinglistan där det dåliga betyget är extra svårt att svälja – det som gäller attityden. Han berättar att kommunen framöver kommer arbeta med förändring i attityd och bemötande, men är väldigt kritisk till hur det varit tidigare.

– Tidigare har man internt i kommunen viftat bort den här rankingen och förlitat sig att vi är bra på annat. Många pekar på sånt som att vi är världens bästa klimatstad, och absolut vi är bra på det, men vi måste också fokusera på det här.

Just fokuset på att marknadsföra sig som en bra klimatstad snarare än att hjälpa näringslivet för oss in på den kritik som jag fått höra riktas mot kommunens arbete. Jag berättar om hur Tommy upplevt att det finns ett ointresse för ”vardagliga saker” från kommunen och Hassan bekräftar kritiken, och menar att det är något som de kommer jobba intensivt med under de kommande åren. En ny handlingsplan för näringslivsklimatet är på gång, något som Hassan menar kommer bidra till förbättring på den fronten. Även Cristers kritik gällande avstängda vägar och bristande kommunikation tar Hassan till sig av. Han tar själv upp de cykeltävlingar som inneburit en avstängd stadskärna och menar att det sköttes dåligt förra året.

För att förbättra den ”vi-känsla” som har saknats i kommunen har Hassan även planer på att börja besöka handlare i stan för att uppmärksamma dem och visa att de är uppskattade.

– Jag tror att det kan göra mycket för attitydförändringen och kontakten, menar Hassan. Jag cyklar ju ganska mycket och skulle kunna täcka rätt många butiker på en förmiddag, för att kolla läget. Om jag skulle göra det några gånger per termin skulle jag nog kunna få rätt mycket information.

Med tanke på den kritik jag framfört frågar jag hur UCy:s arbete utvärderas från kommunens sida.

– Det är en bra fråga. Det här kommer vi ta upp med dem såklart, i och med att det här är ny information för mig och vi behöver se över tydligare hur de organiserar handlarna i stan. Hur många procent av dem täcker de, är det närmre 100 eller 50 procent? 

 

I ett mail utvecklar Mohamad Hassan senare sitt resonemang, då han skriver: ”UCy är en viktig part för oss, samtidigt som vi som kommun måste lyssna på alla företag, organiserade och icke-organiserade”.

 

 

Men frågan kvarstår. Hur många procent av handlarna är medlemmar hos UCy? Jag tar med mig frågan och hör återigen av mig till vd:n Lisa Thörn.

Vårt samtal inleds med att jag berättar om den oro Mohamad Hassan uttryckte för mig, om cityhandelns utveckling och överlevnad, en oro Thörn verkar dela – till viss del. 

– Jag håller ju med honom, säger hon. Det är något vi diskuterat, att handeln under en längre tid har haft det tufft.

Hon menar dock att det inte är några katastrofsiffror som Uppsalas cityhandel visar upp. UCy är inte nöjda med läget som det ser ut, och handeln har absolut tappat de senaste åren – i takt med e-handelns framväxt – men i jämförelse med andra städer har Uppsala ändå klarat sig rätt bra, menar Thörn. 

Den ökade digitaliseringen och de utmaningar den medför var alltså ett etablerat bekymmer redan innan coronapandemin, men bilden jag fått presenterad för mig av handlarna pekar snarare åt katastrof än bekymmer. Jag berättar om hur handlarna upplevt att UCy utåt presenterar en bild av verkligheten som inte stämmer överens med hur de upplever den, och frågar hur det kan komma sig. Thörn hänvisar till de siffror som UCy samlar in från stadskärnan.

– Vi mäter flödena på stan, och kan se hur många besökare vi har i stadskärnan, säger hon. Och jag får omsättningssiffror från vissa butiker och gallerior så att jag ser hur de förändras, och det finns ju ingen anledning för mig att ge en annan bild än den jag har siffror på. Sen skiljer det ju sig mellan olika branscher och vad man har för referensramar, hur länge man drivit sin butik. Självklart skiljer det sig mycket om man jämför med för 25 eller 15 år sen.

Och självklart kan inte UCy presentera en annan bild än den deras siffror pekar på, men varifrån kommer siffrorna? Och behöver rörelse i city betyda handel i city? 

Nej, rörelse i city är inte lika med handel i city håller Thörn med om, men framhäver att det ändå är en förutsättning för det. Vad gäller omsättningssiffrorna UCy får in för det oss in på frågan Hassan lämnade mig med: Hur många procent av handlarna är medlemmar hos UCy? Någon sådan statistik finns inte, berättar Thörn, men det är ”väldigt många som är det”. 

De som inte är det då? Ska de representeras av UCy? Avtalet mellan Uppsala kommun och UCy gör gällande att UCy ska ”Vara en länk mellan aktörer i stadskärnan och Uppsala kommun” och i mitt samtal med Hassan var han tydlig med att servicen ska vara lika god oavsett om man tillhör en organisation eller inte, och att skattepengar – som UCy delvis finansieras av – ska gå till alla.

Här går uppgifterna isär. För medan det på Hassan verkar vara UCy:s uppgift att företräda även icke-medlemmar menar Thörn att så inte är fallet. Hon menar att det är Upsala Handelsförenings uppgift – som äger UCy till 50 procent – även om UCy haft det uppdraget under coronapandemin.

– Vi pratar ju absolut också med icke-medlemmar, även när det inte är coronapandemi. Sen handlar det ju om en tvåvägskommunikation. Jag kan delge och sprida information, men sen måste man ju som medlem eller icke-medlem välja om man ska vara delaktig eller ge information. Sen är vi ju ett medlemsföretag, så vi finansieras av att vi har medlemmar, säger hon.

Det är dock inte bara i form av medlemsavgifter UCy finansieras, utan i tidigare nämnda avtal mellan dem och kommunen går att läsa att UCy erhåller 1,4 miljoner kronor årligen från Uppsala kommun under avtalstiden 2018-01-01 – 2020-12-31. Och även gällande avtalet går uppgifterna från Hassan och Thörn isär.

För även om avtalet förnyas automatiskt med ett år i taget, ifall inte någon av parterna säger upp det, pågår förhandlingar om ett nytt avtal. I mitt samtal med Mohamad Hassan fick jag höra att UCy var avvaktande till att skriva på ett förnyat avtal, då de vill invänta de beslut som ska fattas gällande en eventuell trafikomläggning i centrala Uppsala som oroar dem, något Thörn inte känner igen.

– Det finns ingen tveksamhet till avtalet, det ska förhandlas om under nästa år, konstaterar hon när jag frågar om ett beslut fattats sen jag pratade med Hassan. 

När jag berättar vad Mohamad Hassan sagt till mig, att UCy ville avvakta trafikbeslutet, låter Thörn förvirrad.

– Då får vi nog… Jag kan inte svara på det där just nu. Jag har hört att vi ska förlänga det.

Så medan handlarna jag har pratat med upplever kommunikationen mellan dem, kommunen och UCy som minst sagt bristfällig, verkar den i viss mån vara det även mellan kommunen och UCy. Skilda uppfattningar i såväl ansvarsfördelning som förhandlingsläget gällande miljonavtal vittnar om hur de båda parterna inte verkar ha full samförståelse.

 

Efter mina många samtal finns fortfarande frågor jag inte fått något entydigt svar på. Exempelvis på frågan om vilka UCy ska företräda gick svaren isär. Men ponera att svaret varit tydligt: att UCy inte har uppdraget att företräda aktörer som inte är medlemmar i UCy. Då kan väl inte de handlare som inte är medlemmar kunna ha något att tycka till om? Nej, kanske man tänker spontant. Om det inte vore för att även icke-medlemmar betalar skatt i Uppsala kommun. Och som redogjorts för tidigare, finansieras UCy delvis av just skattepengar som de erhåller årligen enligt sitt avtal med Uppsala kommun. 

Det innebär alltså att icke-medlemmar är med och betalar för att medlemmarna – deras kollegor och konkurrenter – ska få förmåner från en privat förening. 

Och man behöver egentligen inte vara en butiksinnehavare som inte upplever sig representerad för att tycka att läget inte står helt rätt till vad gäller kommunen och UCy:s gemensamma arbete. Utöver att ens skattepengar går till en utvald skara av aktörerna i city, kan oklarheten i uppdraget tyckas vara tillräckligt för att höja på ögonbrynen. Hur kan det vara möjligt att en av parterna säger en sak och den andra något helt annat? Och att avtalet dem emellan inte tydliggör vilka som ska företrädas? 

En annan, kanske den största, fråga man lämnas med är hur kommunen kan betala ut 1,4 miljoner kronor årligen till en förening som ska företräda aktörer i city utan att veta hur stor del av aktörerna som företräds, och således – vad pengarna går till?

Oavsett antal medlemmar ska det bli spännande att se huruvida det framtida avtalet parterna emellan (eller hur var det nu, skulle det förnyas?) tydliggör vad det går ut på, vilka som ska företrädas och på vilket sätt.

 

 

Den 19:e november möts jag av en glädjande rubrik då jag surfar in på Unt:s hemsida. ”Trendbrott för cityhandeln i Uppsala – ökad omsättning”. Jag går in på artikeln och får läsa att handeln i Uppsalas stadskärna ökade i omsättning under 2019. 

Jag tänker tillbaka på vad Lisa Thörn sade till mig tidigare, att Uppsala klarat sig rätt bra i jämförelse med andra städer, och hinner hoppas på att det här kanske är ett tecken på det, att läget inte är så illa som jag fått berättat för mig av handlarna.

Den positiva känsla som infunnit sig hos mig försvinner dock i takt med att jag läser vidare. Ökningen det skrivs om är på 0,9% – samma siffra som minskningen var för 2018, och dessutom 2,5 procentenheter sämre än de andra storstädernas genomsnittliga ökning 2019. Dessutom står att läsa att prognosen för 2020, som väntat, är mörk. 28% av omsättningen har tappats under det första halvåret jämfört med samma period för 2019, enligt en preliminär sammanställning. 

Jag tänker på Jan och Tommy, och på Crister vars butik redan fått stänga igen. Hur ska det gå för dem? 

Och hur kommer stadskärnan se ut framöver? Kommer Uppsala kommuns inställning till handlarna förändras? Och kommer handlarna uppleva mer stöd? Eller kommer 1,4 miljoner kronor om året fortsätta komma en liten skara av aktörerna på stan till gagn?

Jag inser att mitt arbete om butikerna snarare resulterat i fler frågor än svar, och har svårt att veta hur jag ska förhålla mig till det. Klart är i alla fall att coronapandemin medfört ett stort slag mot cityhandeln och att det kommer krävas gemensamma insatser för att rädda den. Vad framtiden har att utvisa är omöjligt att säga, men för den levande stadens skull får vi hoppas att alla berörda parter drar åt samma håll – och ger Filip och Fredrik fel i att en person som handlar i en fysisk butik är av en utdöende art.

* Jan heter egentligen något annat.

Skribent: David Nilsson, UMLN © 2020

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.